Välkommen till PellEs digitala kartarkiv!

I dag var ryggen största problemet. Väldigt stel och öm försökte jag jogga till start. Startpipet kurerade en del men inte allt.
Vid K3 var jag rätt, men tittade inte tillräckligt långt på baksidan av höjden tydligen. Stack iväg till nästa höjd och när jag tittade tillbaka syntes skärmen.
Strax före K5 läste jag svårförklarligt fel på en ås ner mot sumpen och svängde därför upp till brantpartiet söderut. Onödigt. Var ju på väg rätt.
Ut från sjuan tog jag rutten över bergskanten en bit och det utgångsfelet gjorde att jag hamnade en bra bit till höger. Såg grönområdet och svängde. Det var åtskilliga som tydligen hamnade till höger här.
Sedan var alla krafter slut och det blev tidernas sämsta målspurt.
Fin karta och terräng. Lite kylslaget efter några dagars sommarvärme.

Våren kom äntligen med lite värme. For till Överhärde som 40 andra.
Kroppen vill inte vara med, men huvet försöker ändå.
Till K5 blev det lite fel då jag inte begrep att jag hamnat på stigen i nord-syd. Vek dock av i rätt riktning och fick se åsen norr om kontrollen. Fick runda lite där där var en tillfällig sjö. Kontrollen gick bra.
Till sjuan tappade jag i kraftledningen. Dels för att jag var oerhört långsam så klart. Dels för att jag fått för mig att man skulle över åsen och ner för en backe. Men den låg ju på högplatån.
Åttan hade någon farbror lagt beslag på. Både skärm och enhet. Kan ju vara bra att ha.
Till K10 skulle jag gå mera åt vänster och få kontrollen på höger hand. Men nu kom jag längst ner i gropen och skärmen satt högt uppe till vänster. Lösan sand.
Sen var det bara att spurta. Strax före målstämplingen kollade jag kartan av nån anledning - och då var det ju en kontroll kvar! Till den skulle man gått söderut från näst sista och rundat stora gropen. Nu blev det några kurvor i onödan.
Vet inte vad Curt Jonasson gjorde från sista, men jag slank om honom där i alla fall.

Japp, då var det på tiden att skaka liv i den försoffade kroppen. Första löpsteget (nåja) sedan natt-DM i oktober. Huvva, vad tuffligt det gick.
Men orienteringen funkar skapligt ändå. Höll mig till stigar så mycket som möjligt, då marken är rätt stenig. Stöp vid startpunkten och knäppte tydligen av klockan där, efter 30 sekunder.
Stor omväg till K4 där jag dessutom tolkade grönområdet fel.
På K6 kom bommen. Kom upp på en gul häll och kikade över kanten. Inngen skärm. Då upphörde logiken. Kunde fortsatt fram till vägen. I stället blev det en liten bomrunda. Efteråt såg jag att det finns en gul häll under ringkanten, det var där jag stoppade.
Faktiskt var ingen annan gubbe raskare, men det berodde på att Owe aldrig tog sig ut till stigen mot målet.
Trevligt arrangemang av GOK, hoppas fler daglediga upptäcker de här tillfällena nu när vi äntligen kommit igång i distriktet.