Sprintercupen, final (2012-06-24)

Jag och finaldebutanten David Floberg startade samtidigt. Anders Karlsson hade en minuts tillägg och Jukolaavslutaren Lasse Bengtsson hade två minuters handicap.
Fick in flytet direkt då jag hittade stigen till 1:a och kunde springa utan att stanna. Mötte David strax före 2:a och då kunde jag springa rakt ner i den sänkan också. Stråket till målet hade jag sprungit i kvalet. Men nu började jag bli trött. Hörde att David varvade strax bakom.
Nu tog jag INTE rågången tíll 3:e för jag ville snabbt in i skogen. Det gick en stig där som inte funnits förr, den ledde till kolbotten/kojan. Därifrån fick jag en fyrhjulingsväg bort efter höjdkanten. Sen var det bara att följa höjden en bit till och så korsa bäcken. Där mötte jag professorn, (som tydligen fann botaniken på Fäbodskogen intressant eftersom han var ute länge på samtliga banor). Tyvärr syntes 3:e på långt håll, den hade gärna fått vara mera gömd. Damfinalisterna Emma och Maria stämplade samtidigt.
Mindre än halvvägs till 4:e mötte jag David igen, så nu gällde det. Emma passerade mej, men behövde litet pushning för att fortsätta fram till 4:e. Sedan höll hon undan till målet (varvning för henne) trots att jag gav allt. Men jag höll faktiskt undan för David som var 19 sekunder för sen.
Sensationen var ett faktum. Och tidshandicapet hade jag inte behövt i finalen heller. Karlsson och Bengtsson var ute längre. Det kan ha varit min första Sprintercupvinst, i varje fall har jag ingen efter 1996. Och jag är förmodligen den äldsta vinnaren någonsin. Vad säger det om dagens ÅIF-stall? Bättre kan ni!
Men i den sedvanliga gamblingen hade tre personer faktiskt spelat på mej som vinnare. Det gav 76 spänn tillbaka på tian...