Golden Weekend (2021-09-25)

Vilket praktfiasko! Åkte ensam 18 mil och blev diskad.
Kändes sådär när jag åkte iväg. Stel i ryggen redan dagen före.
Väl framme kunde vi konstatera att det gått en bil från Horndal, en från Årsunda och en från Ockelbo. Med totalt fyra H 70. Hmm...
När det var startdags hade jag faktiskt mjukat upp ryggen så den knappt märktes alls. Hängde bra med till K 1. Sedan gick det mesta fel.
Ut från ettan slarvade jag och hamnade på en stor brant som det tog lång tid för en 73-åring att komma ner från. Framme vid kontrollstenen fanns ingen skärm. Efter lite funderande kollade jag lappen och då skulle jag ha branten. (Här la Bosse Sundqvist fyra minuter på att också leta sten.)
Redan till K3 började det gå taffligt att ta sig fram. Från fyran såg jag inte att jag skulle backa ut till stigen direkt.
Upp till femman kom jag i en tydlig sänka med en skärm (till söndagens tävling). Svängde upp på rätt ås, men ingen kontroll. Tillbaks och upp på åsen på andra sidan, som jag egentligen inte trodde på. Fick det bekräftat. Tillbaka och lite längre söderut fanns K5. Vid 10:an kom jag ikapp folk i min klass. Lite uppiggande. Jaha, det är fler som är ute och bommar i dag...
Vid elvan gick jag ner för att hamna på rätt nivå, men fick klättra ett par kurvor upp för att ta den. Kurvningen stämmer inte.
Väl i mål fick jag sträcktidslappen och saknade tre stämplar. Förstod ingenting. Har SI-pinnen från 1999 äntligen börjat lägga av?
Till slut vecklade jag ut kartan och såg att det fanns fler kontroller som jag inte sett. Klantigt! Felstämplad. Tror det är andra gången i livet.
Jag hade vikt kartan strax under femmans ring och såg inget streck. Dessutom höll jag förstås kartan passad och då kan nian ha sett ut som en sexa.
Till mitt försvar får jag säga att såväl segraren i H 70 som segraren i H 75 också sprang från femman till nian! Men dom upptäckte förstås fadäsen.
För mig var det bara att köra dryga två timmar hem. Med ännu ondare rygg.