Dalaportens motions-OL (2020-09-08)

Jag fick med mig Yngve och Ingemar till Horndal, då denna dags Dala Veteran i Rommehed inte verkade så kul. Ola Jernström har snott ihop en karta norr om Horndal och då brukar det vara fin skog.
Allt gick perfekt. Passerade Yngve vid K1 och kom ifatt Ingemar vid K4, som förresten satt fel. Men den syntes på håll.
Det var mycket fin skog. Men ganska detaljfattigt.
Sedan försökte jag springa ifrån Ingemar. I den fina terrängen på väg till sjuan korsade jag förresten min löpväg vid Hornkampen 1959, då jag blev åtta i YP på backstreckskarta i 50 000-del. Såg älgpasset väldigt sent, men det redde upp sig.
På väg till åttan kom jag ifrån Ingemar. Nian gick bra, sedan var det bara att hålla höjd till sista kontrollen. Jag har dock svårt för att räkna till två, så redan efter att ha passerat första stigen började jag spana. Kom till en kolbotten och förvånades att den inte var utsatt (men det var den). Tillbaka till stigen mötte jag Ingemar. Han började då också leta i samma område! Även han tog fel på stig. Efter andra fruktlösa öglan, nu bara gående, följde jag stigen uppåt för att se kröken och stenen. Fick till en liten krok och såg på håll även en fast kontroll. Aha, den sitter vid stenen, tänkte jag. (Men den var tydligen vid röset). "Här känner jag igen mig", sa Ingemar. "Här sprang jag till första". Det lät bra.
In igen för tredje gången, nu lite högre upp än tidigare. Ingen grop. Men gott om punkter lämpliga för kontrollplaceringar. Och flera som jag tyckte flacka gropar.
Jag gav upp, den fanns ju inte. Började knalla längs stigen ner mot målet. Men oj, vad långt det var. Såg även en sten och en punkthöjd intill stigen som borde ha varit med. Misstänkte för första gången att jag läste på fel stig, tog äntligen fram kompassen och kollade. Då trillade poletten ner.
Ute i kraftledningen fick jag syn på Ingemar som också givit upp.
Yngve glad som en speleman väntade vid bilen. Kul! Han hade inte räknat med seger. Men räkna till två kan han.