Bollnästräffen (2017-05-13)

Det här var en bana i min smak. Inga enorma klättringar och andra halvan behagligt utförslutande.
K1 var nog lättaste kontrollen i det plottriga området, där det svåraste var att ta sig fram. Till andra siktade jag på gröna hörnet, så den blev också lätt. Här låg jag tvåa, sex sekunder efter Aurell. Hyggesmarkeringen gjorde även trean lätt och här låg jag fortfarande tvåa! Fyra sekunder efter Aurell.
Till K4 ville jag undvika de småskurna partierna och rundade norrut. Nerför en kant och bakom nästa platå fanns stenen. Kort bit till femman som satt där den skulle, i en passage mellan två branter. Nu trea, 16 sek efter Carl-Henry Andersson.
Han hade startat två före mig, så honom hade jag inga förhoppningar om att se. Däremot väntade jag mig att Nilivaara-expressen skulle komma frustande, han startade två efter.
Höll lite åt höger ut från femman, för att om möjligt komma ner helskinnad och det gick bra. Kom ut ur det gröna med flyt, då det visade sig att jag låg rätt för att komma på "slätten" fram mot K6.
Via sankmarken och hygget blev sjuan också enkel.
Till K8 tog jag sikte på en sten som syntes långt och som jag skulle ha till höger. Men det var inte nån som låg närmast rutten, så jag var på väg förbi när jag fick se myren långt nere till vänster. Tappade mera tid, men låg faktiskt fortfarande trea. Nu 1.46 efter.
Nu bara löpning kvar. Tvekade dock lite före K9 och förlorade en placering. Tian gick bra. Till elvan fick jag bomtid trots att jag jagade ifatt Inge P och Ola K där. Sen var det bara att slita sig i mål.
Blev fyra och helt nöjd.
Tanken att komma före Hasse Åberg, Göran Larsson och Magnus Säveros var jag ljusår ifrån för en vecka sen.