Dala Veteran OL (02/05/2017)
Категорія: Träning
Організатор: Smedjebackens OK
Довжина шляху: 4.71 km
Час: 57:42
Ibland när man hör talas om vilka misstag "folk" kan göra i orienteringsskogen undrar man hur det är ens är möjligt. Well, nu har jag gjort årtiondets bom och kan intyga att det går lätt att bli väldigt dum.
Ingemar och jag gjorde långresan till Smedjebacken i härligt vårväder. Bortsett från ömmande knä började det också väldigt bra i den fina gammelskogen. Jag var snabbast till första och hittade även K2 trots att jag for iväg lite snett och undrade en del över kurvningen. Tredje gick också fint, men punkthöjden var en rejäl knalle. Låg trea.
Det var sen det hände. For iväg i hyfsad lunk, över diket, höjdkanten till vänster om mig. När jag såg grönområdet höll jag vänster för jag tänkte runda det helt. Det gröna var lite diffust, men mycket tätare på höger hand. Nådde kolbotten, trodde jag, och skulle svänga lite åt höger bakom det gröna.
Då fick jag syn på det öppna vita stråket genom det gröna och beslöt följa det. Härligt, sedan skulle det bara vara att vika vänster upp på höjden när det gröna tog slut. Vek vänster, uppför backen och beredde mig på att hitta skärmen. Då kom jag ut på en väg! Vad i he...
Begrep inte hur det hade gått till, allt hade ju stämt så bra. Med hjälp av vägens kurvor kunde jag dock fatta ungefär var jag stod, följde vägen en bit och tyckte jag såg på håll en förgrening.
Men nu kom det riktiga hjärnsläppet. I chocken hade jag vänt kartan åt fel håll så när jag skulle åter in till fyran fortsatte jag västerut! Ja, det är obegripligt, men jag fick till några block och något som såg ut som två punkthöjder där jag drog ner i det som jag tyckte var grönt. Där kom också bäcken som den skulle och sedan började motbacken upp mot kontrollen - trodde jag. "Är det ett hygge där framme? Nej, va? Jo tammetusan. Nu är jag helt fel!"
Var jag befann mig stod inte klart förrän jag kom till en bäck som rann mot nordost. Med skammens lätta rodnad lufsade jag tillbaka, lyckades hitta fyran och femman i det fina området, men sedan var motivationen att slita vidare helt borta. Vandrade vägen till målet och knät kändes sämre än vanligt.
Lärdom: Man ska inte försöka följa grönområdeskanter. Jag hade ju i själva verket sprungit rakt igenom det, ganska nära bäcken, och kommit fram där drivningsvägen slutade. Att jag for över bäcken var inget jag registrerade i min falska säkerhet.
Att jag sen kunde gå ÖVER vägen - ja, det kan bara en mycket trött hjärna begripa.
Показати коментарі (0)
 
Dala Veteran OL (02/05/2017)