Dala Veteran OL (2015-05-26)

Här kom årets bom. Cirkus tolv minuter.
Väntade fem minuter efter att Bengt startat, så vi absolut inte skulle komma ihop. Banan var lätt, de sju första skärmarnas placering kunde man se på långt håll. Och jag blev väldigt trött. Upp till K7 kom första varningstecknet på blodsockerbrist. Tyckte jag skulle passera en rak väg. Den dök aldrig upp. Det var strecket mellan K2 och K3...
K8 var plötsligt en väldigt svårfunnen kontroll. Här vimlade det av folk, bland annat Bengt. Men jag kom ganska direkt på den och ropade in dom andra.
Då inträdde Stora Slarvet. Tog ingen riktning mot nästa och läste samtidigt fel på kurvningen. Tolkade det som att jag bara skulle upp på en limphöjd och följa den, sedan bara ner i svackan med kontrollen. Men nere i svackan fanns ingen kontroll. Hade hållit för mycket uppåt. Anade var vi (Bengt var med) kunde vara och vände ner åt vänster. Men inte tillräckligt. Vände tydligen vid ringen. Det gjorde inte Bengt.
Sen inträdde den stora förvirringen. Fick ingenting att stämma trots tydliga terrängformationer. När jag var längst bort i öster, nära K8, upptäckte jag att jag höll kartan fel, norr åt söder. (En ny erfarenhet. Men nån gång ska väl vara den första.) Det förklarade en del. Nu gällde det att läsa in sig. Eftersom jag nu i stort sett bara spatserade tog även det tid. Men när jag såg klapperstensfältet för tredje gången insåg jag att det var där jag verkligen var.
Sen gick det bra igen.