Rodhenloppet (2014-11-01)

Ingen seger i år heller. Men den kommer närmare och närmare. I år var vi med ut ur skogen, men spurt över plöje har aldrig varit min paradgren. Min nye parkamrat Bengt hängde lätt med konkurrentpatrullen, men jag stod still med ett kilo lera på vardera dojan. Gav upp.
Innan dess hade som vanligt hänt en hel del. Winsplits fick ihop sju bommade minuter i skogen. (Och en halv minuts bom på målsnitseln för mej...).
Vi tog ett bra vägval till K2, spikade den och ledde där. Reflexen vid trean fick vi dock inte tag i och drog upp på höjden för att kolla att vi var rätt. Det var vi. Där gick ett par minuter.
Fjärde gick bra och då var vi åter i täten. Vid K5 med 1.24. Men till sexan tappade vi mycket tid, 4,5 min. Bengt ville ta en högersväng via gula fläcken, medan jag ville gå mera längs strecket. Men vek av från hygget för tidigt och kom inte i det tänkta stråket utan mera till vänster. Klafsade länge omkring i iskallt vatten i snårig sumpskog och jag tyckte vi borde vara framme snart. Det var vi inte. Stod mycket stilla och funderade innan vi fortsatte i riktningen och då var saken klar. Men vid stenen låg vi plötsligt trea, tre minuter efter tät. Skulle lytt Bengts råd.
Sen gick det bra, fast en halvminuts bomtid till K8. Drack en slurk innan vi stämplade. Och så måste jag knyta skon som höll på att ramla av. Det tog en halvminut som skulle visa sig dyrbar. För precis när vi kom ner mot nian mötte vi ledarpatrullen, som var ute och letade. Vi hittade reflexen åt dom. Sen kom den trista avslutningen.
Persooonligen tycker jag många Rodhenlopp kunde haft s k utbrutet mål där orienteringen tar slut. Det är ändå noll publik ute och följer speakern vid målet. Särskilt när det är fyra grader och regn.