Novemberflåset (2013-11-10)

Första OL-tävlingen på Eskön nånsin? Kart-Kalles årliga legendariska säsongsavslutning. Denna gång med orekad karta. Gjort på data från flygskanning, bearbetat med Jerker Bomans program. Samt några stigar nödtorftigt inlagda med Ingemar Gillgrens gamla GPS.
Kul att springa på en väldigt exakt karta. Men ganska svårtydd med halvmeterskurvningen och försök till vegetationsvisning och "branta saker" som kunde vara lite av varje. Att det gula var öppna saker var dock till stor glädje i kartläsningen.
Persson & Son debuterade i flåset. Ett par plusgrader, fint väder, drygt 60 pers i gemensam start, varav 19 på femkilometern.
Fick tyvärr känning i en vad redan på väg till start. Men kunde inte låta bli ändå.
Det blev fel redan till första, då folk hoppade av stigen tidigare än jag hade för avsikt. Jag var rätt osäker där, men följde efter folk över höjdpartiet och såg när dom hittade skärmen, som nog varit väldigt svårfunnen annars. Till andra valde L-O Skogh att runda åt höger i början, så jag gjorde lika. Men dom som sprang rakt kom ut på vägen framför oss. När vägen tog slut var jag också slut och såg ingen framför längre. Tänkte jag skulle hitta nån stig längs havsstranden, men där var bara en massa sten. Sökte mig uppåt igen och passerade en tydlig öppen sankmark (det gula) varifrån jag gick rakt på skärmen. Nu var Inge Persson och Mona Åkerman också ifatt.
K3 sökte vi för högt upp. Jag högst av oss. Fick jaga efter dom till K4. Där på berget fanns redan en stor klunga som undersökte alla brantfötter i sikte. Ingen med skärm. Till slut kom jag upp till ett klapperstensfält. Då förstod jag att vi varit till höger och skulle upp över nästa brantkant. Där satt den. Bosse Börjesson från Storvik stämplade före mig.
Pappa Börjesson med sina lättlöpande tvillingdöttrar sprang ifrån mot K5 där det var verkligen läcker terräng. Men jag föll huvudstupa i den höga ljungen. Närmade mig kontrollen, men var osäker. Då ropade en av tre GOK-grabbar till höger, "här är den"! De förbarmade sig över gubben från Årsunda. Trevligt.
Mot K6. Nästan vid stigen mötte vi familjen Börjesson som bommat och måste vända. GOK-trion, bl a Olsson Brothers, drog åt vänster men jag spikade sänkan och ledde dom in. Guben tog täten till K7 och fann även den före de unga tre.
Fick ett försprång och såg ingen framför på hygget. Jag var först här. K8 spikades helt ensam, nu var kartan riktigt lättbegriplig. Men de grovt ritade stigarna fick mig att runda åt höger på långsträckan till K9. Med en normal karta hade jag dragit rakt på. Sista biten in mot kontrollen kom hela gänget in från vänster. Men här hade Bosse Börjesson passerat med en minuts försprång.
Sen var gubben för trött. Tappade tre minuter på Mattias Eklund sista lilla biten från K9. Och alla fem ungdomarna och pappa Börjesson hann förstås före. Blev lite rörigt vid startpunkten där stigen inte syntes.
En kul tävling och till stora delar fantastisk terräng. Men nu har även jag fått gubbvad. Ajaj...